Jag har varit ganska tyst här av en anledning. Jag har nämligen precis fått bekräftat att det var missfall jag hade för några veckor sedan.

Det var nämligen så att jag anade att jag var gravid då jag plötsligt blev sugen på coca cola och cheeseburgare. Jag dricker inte cola annars då jag tycker det är för sött men helt plötsligt hade jag bara sådant sug efter det och mensen var ca 1 vecka försenad så jag anade ugglor i mossen om man säger så haha. Att mensen var sen var inget jag reagerade över först för jag har så oregelbunden mens som man kan ha i princip. Dock tog jag ett test på fredagen och när jag hade tagit andra testet (klart man måste kolla flera gånger... ) så började jag blöda. Jag sa direkt att det var missfall men många andra sa att det var så vanligt att blöda och de på akuten och rådgivningen sa att jag skulle avvakta vilket jag gjorde. Efter en vecka tog jag ett nytt test vilket också visade positivt. Glad blev man såklart och hoppet om att det "bara" var en blödning ökade såklart. Jag var dock fortfarande orolig och ringde in för att höra vad jag skulle göra. Avvakta blev svaret och det var bara att gilla läget.

under tiden fortsatte mina bröst att växa, jag hade humörsvägningar, var fortfarande otroligt sugen på coca cola, trött som ett as och ingen mens. Dessutom hade jag inte haft ont medan jag blödde och det var inte direkt mkt heller. Hoppet varade såklart fortfarande och jag fick idag en tid för en gynundersökning med vul då de ser på en gång om jag är gravid eller inte. Senast imorse tog jag ett nytt test vilket visade svagt positivt men hjärnan sade nog att de var missfall jag hade råkat ut för. Jag satt i alla fall där i stolen och dr kunde inte se någonting. Det var alltså ett missfall jag hade råkat ut för. Han trodde dock att jag kunde ha haft missfall och blivit gravid igen eftersom testerna visar positivt och jag har så oregelbunden mens men det tror inte jag haha. VI får väl se hur länge hormonerna spökar i kroppen för jag är fortfarande galen i coca cola och vill sova så fort tillfället ges.

Hur känns det här då?! Ja det känns piss rent ut sagt. Att veta att jag kunde ha haft en till bebis om några månader men att den nu är borta känns hemskt. Dock kan jag acceptera det och gå vidare. Jag har ändå Kevin och missfall sker av en anledning, nämligen att barnet inte var friskt. Jag får försöka se det positiva i det. Sen är det absolut inte sista chansen för mig att bli gravid. Det känns skönt!